Haha!
Och nu ska jag sitta här och datra tills jag inte har lust med det längre.
Vilket antagligen blir sant, eftersom Janos kommer komma och dampa på mig, som han alltid gör. Är väl rätt van, men också rätt trött på det.
Känns inte som om jag har någon pappa iallafall.
Känns inte som om jag har någon pappa iallafall.
Varje steg du tar, tar jag med dig Josefin.
Jag försöker hjälpa dig så gott jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna något :)